Bo I. Cavefors : HERRE

'
'
'

Bo I. Cavefors

HERRE

Gode Gud,

nog är det

märkligt,

minst sagt : märkligt,

att man

även idag, ja fortfarande,

under det vetenskapligt

alltmer upplysta

2000-talet,

bråkar

om var
Din Son föddes.

Som om platsen

där undret skedde,

skulle ha någon betydelse,

i sig…

Man tvistar om ursprunget…

…var och är han

Din Son…

…Josefs faderskap?

Stackars

Maria

– alltid denna

misstro, ja detta

förakt inför

sådant obegripligt

som inte kan fångas

i rubriker…

Apropå födelseorten så

hävdade Dagens Nyheter,

för några år sedan,

att det var
på ett pensionat
i Betlehem,
medan nyliberala tankesmedjan

Timbro
pekade ut en grotta som
födelseort,
medan en tredje,

socialdarwinistiskt,

eller möjligen

newhumanistiskt inspirerad

filosofigrupp av fritänkare,

fångade av tron

på sin egen odödlighet,
helst helt ville förtiga
Hans existens.

Är det inte så
att berättelsen

om stallet,
denna fallfärdiga,
ej arkitektritade,
smutsiga,
denna
stundom
sällsynt bräckliga byggnad,

exakt som snickarboden,

där Han kände doften

av sågspån och lim och

såg spånorna från

getfot och skölp,
ja, att allt detta

inte är
turistiska beskrivningar
av Kristus Jesus födelseort

och uppväxtmiljö,

den sociala kontexten,

så att säga,
utan att det är

en karakteristik
av världen;
det är visioner
som får styrka
i just detta
att i detta
stall och i

detta snickeri,

(Josefs eviga raggande

efter nya

rot- och
rut-avdragsgilla kunder),
byggt av våra synder
och våra fel och våra
svagheter
och vår otro

och våra tvivel,
har Kristus Jesus
kommit till världen

och fostrats
till att i sig visa
Din mildhet

Herre Gud.

De heliga platserna

förvandlades då

och förvandlas idag,

till marknadsplatser

för ocker och

orättvisor,

månglares profiter

och hyreshajars oförskämda

utnyttjande av bostadslösa.

Fostrad av

en fattig snickare,

som fann sin försörjning

bortom de globala

ekonomiernas

bonusar,

som aldrig anlitades för

att vara med och

bygga Pontius Pilatus Palats,

kastade Han

månglarna ut ur Templet,

slog sönder deras kassakistor,

rev sönder skuldbreven,

släppte duvorna

fria.

När orden inte räckte till,

när dialogen

och det goda exemplet

visade sig

vara utan verkan, när ingen

lyssnade och ingen ville förstå,

när stanken

från penningmånglande

banker

kvävande

bredde ut sig

över Tempelgården,

fanns bara våldets väg kvar.

Likt Odysseus,

som surrade

fast sig själv

vid den korsformade

trämasten, når Han,

efter irrfärder och frestelser,

sitt eget och vårt Ithaka,

fastnitad vid

korset av trä.

Hör Sirerna.

Den nakna människan,

alla Jungfrur Maria,

svarta som Kedars tält,

på flykt undan glåporden

och den ociviliserade

civilisationen,

söker sig

till öknen

och in i Hans famn.

"Come and drink! / Eat flame which will make you / Messengers of fire!"

Syrian Eucharist.

Illustrationer:
Den sjuarmade ljusstaken - målning i en av Roms katakombrar.
Mariabilden av William Zarate, 2012.

Texten ursprungligen publicerad i tidskriften Karmel nr.3 1996, därefter på skilda håll i olika versioner.samt som privattryck i ett fåtal exemplar 1999.

Copyright©Bo I. Cavefors, 1996, 1999, 2006, 2008, 2010, 2011.