Tuesday, 18 December 2012

Bo I. Cavefors : HERRE

'
'
'





















Bo I. Cavefors
HERRE

Gode Gud,
nog är det
märkligt,
minst sagt : märkligt,
att man
även idag, ja fortfarande,
under det vetenskapligt
alltmer upplysta
2000-talet,
bråkar
om var
Din Son föddes.
Som om platsen
där undret skedde,
skulle ha någon betydelse,
i sig…
Man tvistar om ursprunget…
…var och är han
Din Son…
…Josefs faderskap?
Stackars
Maria
– alltid denna
misstro, ja detta
förakt inför
sådant obegripligt
som inte kan fångas
i rubriker…






Apropå födelseorten så
hävdade Dagens Nyheter,
för några år sedan,
att det var
på ett pensionat
i Betlehem,
medan nyliberala tankesmedjan
Timbro
pekade ut en grotta som
födelseort,
medan en tredje,
socialdarwinistiskt,
eller möjligen
newhumanistiskt inspirerad
filosofigrupp av fritänkare,
fångade av tron
på sin egen odödlighet,
helst helt ville förtiga
Hans existens.

Är det inte så
att berättelsen
om stallet,
denna fallfärdiga,
ej arkitektritade,
smutsiga,
denna
stundom
sällsynt bräckliga byggnad,
exakt som snickarboden,
där Han kände doften
av sågspån och lim och
såg spånorna från
getfot och skölp,
ja, att allt detta
inte är
turistiska beskrivningar
av Kristus Jesus födelseort
och uppväxtmiljö,
den sociala kontexten,
så att säga,
utan att det är
en karakteristik
av världen;
det är visioner
som får styrka
i just detta
att i detta
stall och i
detta snickeri,
(Josefs eviga raggande
efter nya
rot- och
rut-avdragsgilla kunder),
byggt av våra synder
och våra fel och våra
svagheter
och vår otro
och våra tvivel,
har Kristus Jesus
kommit till världen
och fostrats
till att i sig visa
Din mildhet
Herre Gud.

De heliga platserna
förvandlades då
och förvandlas idag,
till marknadsplatser
för ocker och
orättvisor,
månglares profiter
och hyreshajars oförskämda
utnyttjande av bostadslösa.
Fostrad av
en fattig snickare,
som fann sin försörjning
bortom de globala
ekonomiernas
bonusar,
som aldrig anlitades för
att vara med och
bygga Pontius Pilatus Palats,
kastade Han
månglarna ut ur Templet,
slog sönder deras kassakistor,
rev sönder skuldbreven,
släppte duvorna
fria.
När orden inte räckte till,
när dialogen
och det goda exemplet
visade sig
vara utan verkan, när ingen
lyssnade och ingen ville förstå,
när stanken
från penningmånglande
banker
kvävande
bredde ut sig
över Tempelgården,
fanns bara våldets väg kvar.

Likt Odysseus,
som surrade
fast sig själv
vid den korsformade
trämasten, når Han,
efter irrfärder och frestelser,
sitt eget och vårt Ithaka,
fastnitad vid
korset av trä.

Hör Sirerna.

Den nakna människan,
alla Jungfrur Maria,
svarta som Kedars tält,
på flykt undan glåporden
och den ociviliserade
civilisationen,
söker sig
till öknen
och in i Hans famn.



"Come and drink! / Eat flame which will make you / Messengers of fire!"

Syrian Eucharist.





Illustrationer:
Den sjuarmade ljusstaken - målning i en av Roms katakombrar.
Mariabilden av William Zarate, 2012.

Texten ursprungligen publicerad i tidskriften Karmel nr.3 1996, därefter på skilda håll i olika versioner.samt som privattryck i ett fåtal exemplar 1999.

Copyright©Bo I. Cavefors, 1996, 1999, 2006, 2008, 2010, 2011.



2 comments:

Mr. Edwards said...

att sista raden är fantastisk

låt oss
istället för att slå våra huvuden
mot den hermeneutiska
fritänkande vägg
ge upp
och omfamna elden

Mr. Edwards said...

p.s. your blog(s) are
the bomb

we share some common interests
from d. berrigan to theatre of cruelty
(or living theatre)