wilhelm klein s.j. : neujahr 31.12.1959.

Wilhelm Klein S.J.

1889 – 1996

Neujahr 31.12.1959.

Consummati sunt dies octo, ut circumcideretur puer, als die acht Tage  vorüber waren und das Kind beschnitten wurde, vocatum  est nomen ejus Jesus, war ihm der Name Jesus gegeben.

Meine Herren, es waren erfüllt die acht Tage daß das Kind beschnitten wird, und ward sein Name genannt Jesus. Gott is Heil:  Sie empfinden richtig, die Silvesternacht ist nicht eine Nacht, beliebig wie anderen. Äußerlich  freilich geschieht nicht anderes, als was  jeden Augenblick wird,  wenn der Zeiger unserer Arnbandsuhr voran rückt.  Aber wenn der Christ auf sein Uhr  schaut, sagt sie ihm  mehr als dem  äußerlichen Menschen. Dem christen spricht das Vorrücken der Uhr immer, und diese Nacht besonders: Was ist das? Die Uhr geht. Rückst du immer weiter fort von Gott oder rückst du immer näher hin zu Gott? Eins von beiden! Denn stehen bleibst du nie, selbst wenn deine kleine Uhr mal stehen bleibt, bleibst du nicht stehen.

- - -

- - -

Denken wir morgen einmal etwas an die unzähligen harten Gesetze und Regeln und Ordnungen, die das Mosesgesetz dem beschnitteten Juden unerbittlich auflegt. Blättern Sie etwas in der Thora im harten Gesetzbuch des Alten Testamentes, das Jesus bis aufs letzte Jota freiwillig auf sich genommen hat. Vergleichen Sie etwa damit die Gestze und Verordnungen und Regelungen, die Sie freiwillig mit dem Priestertum und den Jahren der Vorbereitung hier auf sich genommen haben.

- - -

Buch : Wilhelm Klein S.J. : Gottes Wort im Kirchenjahr. Vorträge im Kolleg 1957 – 1961. Sonderheft des 108. Jahrgangs. Katalog – Correspondenzblatt. Tübingen 1999 „ad usum privatum“.

Bo I. Cavefors : HERRE

'
'
'

Bo I. Cavefors

HERRE

Gode Gud,

nog är det

märkligt,

minst sagt : märkligt,

att man

även idag, ja fortfarande,

under det vetenskapligt

alltmer upplysta

2000-talet,

bråkar

om var
Din Son föddes.

Som om platsen

där undret skedde,

skulle ha någon betydelse,

i sig…

Man tvistar om ursprunget…

…var och är han

Din Son…

…Josefs faderskap?

Stackars

Maria

– alltid denna

misstro, ja detta

förakt inför

sådant obegripligt

som inte kan fångas

i rubriker…

Apropå födelseorten så

hävdade Dagens Nyheter,

för några år sedan,

att det var
på ett pensionat
i Betlehem,
medan nyliberala tankesmedjan

Timbro
pekade ut en grotta som
födelseort,
medan en tredje,

socialdarwinistiskt,

eller möjligen

newhumanistiskt inspirerad

filosofigrupp av fritänkare,

fångade av tron

på sin egen odödlighet,
helst helt ville förtiga
Hans existens.

Är det inte så
att berättelsen

om stallet,
denna fallfärdiga,
ej arkitektritade,
smutsiga,
denna
stundom
sällsynt bräckliga byggnad,

exakt som snickarboden,

där Han kände doften

av sågspån och lim och

såg spånorna från

getfot och skölp,
ja, att allt detta

inte är
turistiska beskrivningar
av Kristus Jesus födelseort

och uppväxtmiljö,

den sociala kontexten,

så att säga,
utan att det är

en karakteristik
av världen;
det är visioner
som får styrka
i just detta
att i detta
stall och i

detta snickeri,

(Josefs eviga raggande

efter nya

rot- och
rut-avdragsgilla kunder),
byggt av våra synder
och våra fel och våra
svagheter
och vår otro

och våra tvivel,
har Kristus Jesus
kommit till världen

och fostrats
till att i sig visa
Din mildhet

Herre Gud.

De heliga platserna

förvandlades då

och förvandlas idag,

till marknadsplatser

för ocker och

orättvisor,

månglares profiter

och hyreshajars oförskämda

utnyttjande av bostadslösa.

Fostrad av

en fattig snickare,

som fann sin försörjning

bortom de globala

ekonomiernas

bonusar,

som aldrig anlitades för

att vara med och

bygga Pontius Pilatus Palats,

kastade Han

månglarna ut ur Templet,

slog sönder deras kassakistor,

rev sönder skuldbreven,

släppte duvorna

fria.

När orden inte räckte till,

när dialogen

och det goda exemplet

visade sig

vara utan verkan, när ingen

lyssnade och ingen ville förstå,

när stanken

från penningmånglande

banker

kvävande

bredde ut sig

över Tempelgården,

fanns bara våldets väg kvar.

Likt Odysseus,

som surrade

fast sig själv

vid den korsformade

trämasten, når Han,

efter irrfärder och frestelser,

sitt eget och vårt Ithaka,

fastnitad vid

korset av trä.

Hör Sirerna.

Den nakna människan,

alla Jungfrur Maria,

svarta som Kedars tält,

på flykt undan glåporden

och den ociviliserade

civilisationen,

söker sig

till öknen

och in i Hans famn.

"Come and drink! / Eat flame which will make you / Messengers of fire!"

Syrian Eucharist.

Illustrationer:
Den sjuarmade ljusstaken - målning i en av Roms katakombrar.
Mariabilden av William Zarate, 2012.

Texten ursprungligen publicerad i tidskriften Karmel nr.3 1996, därefter på skilda håll i olika versioner.samt som privattryck i ett fåtal exemplar 1999.

Copyright©Bo I. Cavefors, 1996, 1999, 2006, 2008, 2010, 2011.

Wilhelm Klein S.J. - Advent...

Wilhelm Klein S.J.

1889 - 1996

Advent – 14.12.1959

Creator alme siderum aeterna lux credentium, Jesu, redemptor omnium, intende vocis supplicom.

Erhabener  Schöpfer aller Sterne, Jesus, du ewiges Licht der Glaubenden, höre unser Gebet.

So betet die betende Kirche jeden Tag im Adventsgebet. Creator, Schöpfer, Jesus, intende, Jesus ist der Schöpfer. Jesus ist kein Geschöpf, der Schöpfer kann auch nie Geschöpf werden. Gott kann nie nicht Gott werden.  Würden wir Advent und Weinachten so zu verstehen, daβ Jesus ein Geschöpf ist und so nicht der ewige Schöpfer selber wäre, so standen wir wieder in den furschtbaren Versuchungen der Zeit des Johannesevangeliums, besonders aber des vierten Jahrhunderts nach Christus, der konstantinischen Epoche, einer unsagbar schrecklichen Zeit, in der, wie Hieronymus  das ausdrückt, die Kirche  drauf und dran  war, von Jesus Christus abzufallen.  So menschlich gesprochen, so hieronymianische gesprochen: Orbis  catholicus  se arianum factum esse miratus est, sagt er sogar, der katolische Weltkreis wunderte sich, daβ er arianisch geworden war. Wir  verzeihen dem heiligen Kirschenlehrer diesen Ausdruck, der sehe gefährlich ist und nicht treffend ist, denn die Kirche kann nicht abfallen, die Immaculata.  Hieronymus sagte das im fünften Jahrhundert, als jene schreckliche Zeit vorbei war, die viel, viel schrecklischer war  als etwa die drei Jahrhunderte der Christenverfolgung durch die Cäsaren Roms.

- - -

  

Buch : Wilhelm Klein S.J. : Gottes Wort im Kirchenjahr. Vorträge im Kolleg 1957 – 1961. Sonderheft des 108. Jahrgangs. Katalog – Correspondenzblatt. Tübingen 1999 „ad usum privatum“.