Leif Holmstrand
Unica
och Hans
(från
: en kommande roman)
Jag
undrar vad de sa åt mig att du var. De var noga med att framföra starkaste
sortens farhågor, men jag har aldrig sagt om mig själv att jag är en bra
lyssnare. Det är underligt många som ändå kräver saker av mig. Men varför
skydda ett monster från ett annat? Du var aldrig en krävande person, det
orimliga ansvaret infann sig på andra sätt. De klandrade mig inte öppet, inte
då, men hängav sig storslaget åt detta när våra liv blivit förflyktigat gods
att helt lagligt omkonstruera.
...
Jag minns inte vad de sa att du var, men jag är
säker på att de inte ens sett en bråkdel av dig, inte ens en bråkdel av den
bråkdel jag sett av dig, vi måste gå dem till mötes och producera så många
livsansikten vi kan, ett
oändligt
antal kärleksfulla dödar, bilder, självporträtt.
+
Illustrationer
: Författaren.
No comments:
Post a Comment