Leif Holmstrand
Ur : Männens Hus
Hårda frukter, mogna utan ljus,
mjölkas torra av de dödas händer.
Svårt förgången tid i Männens Hus
annekterar ledsna, drömda länder.
Överstånden fasa: allting vänder.
Skönt att vila tryggad bakom glas.
Utanför skall natten återvinnas
ur ett trasigt mörkers fräna gas.
Kanske för att hjälpa kroppen minnas,
kanske för att söva. Får man finnas?
Kan vi samla er i vilans famn
till ett äkta par från Trygga Världen?
Era barn fick oläsbara namn,
teckenrök att dölja er på färden.
Smärtan tolkar klarsynt mig som bär den.
Jag är själv mitt fria haveri,
genomrusad, salig, tomt förlupen.
Bakom mina röster skaver ni
– avsiktslösa först, men längtansdjupen
friger tvång som klättrar upp ur strupen.
+ + +
Illustration:
Leif Holmstrand : The House Where my Father Used to Live,
från serien Rare Album Covers.
No comments:
Post a Comment