leif holmstrand : dikt utan titel

leif holmstrand

dikt utan titel

skall inte ha det lätt
där nötköttet utsätts
som en pärla av fett utblommad
men skall aldrig värderas nog
lägga slut intill inte slut
och ännu ett
med besvär med låga doser
med för torra trådar
och inte ögonvrår
inte skall ett hårigt litet vilsegånget barnlikt något med jordig fettrand jordig fettrand och återfunnet inte läggas som en pärla kanske undan kanske eller ner skall det kanske läggas eller inte som ännu en vän till handlingarna bäddad och inte groddad skall skall gå vidare skall ta det steget

+ + +

Meddelande 1

skall inte ha det lätt

där nötköttet utsätts
som en pärla av fett utblommad
men skall aldrig värderas nog
lägga slut intill inte slut
och ännu ett
med besvär med låga doser
med för torra trådar
och inte ögonvrår
inte skall ett hårigt litet vilsegånget
barnlikt något med jordig fettrand
jordig fettrand och
återfunnet inte läggas som en pärla
kanske undan
kanske
eller ner skall det kanske
läggas eller inte som ännu en vän
till handlingarna bäddad
och inte groddad
skall
skall gå vidare
skall ta det steget

Meddelande 2

som barn betraktad

genom dem
varför där i regn och bortväntå

väder vill inget ont dessvärre

som inga armar har

att framtolka

dem

som hostning tillämpad

som hörselgolv för gruppen

en annan gest

över hälsningsfras och sjukdom

så varför barn när resten av oss

aldrig vaggats eller framfötts

det är obegripligt

jag menar obegripligt viskar
de kylda i mottagarledet
kring objekt nummer ett
genom objekt
har inga armar kvar
regn har inga fuktiga gränser kvar
eller hur
att fånga och hålla sig
som de håller sig

Meddelande 3

 
inte troligt eller nytt
inte som gamla aldrig gjort
med klorna för sin
bakgrund och annan historia
inte som väldigt tjocka
horder
väldigt gammal ogjord
skentanke viskad
ställer sig mot och alltid
mot unga kroppar magert
hållna och magert beställda
och inte iordningställda
inte i mängd
för en mängd berättat kött
av magra svältande gamla
jublande på
flaket

Meddelande 4

 
inte illa
låter som hon skall
som sann eller
avsiktlig
en avundsgrön med toner
att bygga
skrika gäll melodi
bli grön och ändå andas
ett öra som öppet
hörde
inte längre
men som passade sig
skönt att slippa bygga nu
slippa lyda tror de levande
grymma
onda ungarna
med ynkhund och dess huvud
bara ynkhund
församling så skadeglatt färdig eller
lika gäll trots ett gällare rykte
med snälla händer liknar
liknar inte
signalen inuti målet
varningen inuti byltet
som en lystrande nu undervisad
mindre ynkhund i byggmaterial
och pipande smutsiga filtar
som plötsligt äter
som synmässigt fri från den som
behöver saker och som rymt
som tvingats
svultits
och som grönskimrande kött
köttliknande som
ett aphuvud ner i sanden
som fisköga
kattöga där
och som där i slafsig cement
som kanske mänskligt vuxna ögat sagt
en församling som mänskligt ljudligt
sagt och önskat
som låt oss enas om det
måste
skjuta allt i sank

som

vuxna goda samspel döda

som

de färdigbyggda högrest gröna

grönaste fingrar drivande
åsneöron
klippta

plus groende svans och inget öga

de vill

de kan i nattmörker

krympa gräns kring väntsal

visslande åtsnöra väntsal

bort med väntsal

gallskrika väntsal
fulaste jättebygge
saltgruva
väntsal

+ + +

collage : bo i. cavefors