Andersson et Keyes...

Under några dagar i maj 2016 kastades jag oförberedd in i en av tidens stora, nyskapande och radikala omvändelserörelser, vars guru är Marian Keyes, nämligen vad som på svensk normalprosa kallas "feelgood". Om detta har Elisabeth Andersson skrivit en underhållande roman med vass replikföring.

+ + +

Elisabeth Andersson är en för mig tidigare obekant författare. Däremot är vi sedan många år tillbaks goda grannar. Men ej endast detta gör mig väl stämd till vad jag just läst, Anderssons roman LYCKOSTARNAS KLUBB (Bokfabriken, 350 s. inb., Malmö 2016).

Lyckostarnas klubb är slutstationen för några kvinnor alltför förtjusta i ostbågar. Av ostbågar blir man fet, eller i varje fall aningen för tjock, eller alltför kraftig om man så vill. Även chokladcroissanter är goda, men farliga. Kvinnor har älskare  (av det ena eller andra könet) och/eller äkta män. Inget konstigt i det, livet består av ett givande och tagande. Männen kan, som i Elisabeth Anderssons roman, heta Johan eller Anders eller något annat. Konflikter uppstår och tydligen alltför ofta är det kvinnans förtjusning i ostbågar och annat godis, som är orsaken. Några frusterade kvinnor som plågas av att kilo lägges till kilo och kroppens former förändras beslutar göra något åt saken, Lyckostarnas klubb bildas.

Allt detta kan verka ganska harmlöst, men Elisabeth Andersson tar i denna debattroman upp ett problem som tydligen är nästintill allomfattande, kanske ett samhällsproblem, kanske något som Miljöpartiet bör ta sig an. Hur få tjocka kvinnor inse att deras kroppar är vackra, mjuka, välbalanserad estetik. När skall svenska män inse att deras fruar och älskarinnor, när skall svenska företagsledare, inse att deras anställda (kvinnorna) skall ha sköna former. Varför har den magra esteticismens fakirideal blivit normgivande i Skandinavien men inte i den övriga världen (möjligen Nordkorea undantaget)?

Jag raljerar aningens aning. Men det här är en mycket underhållande roman som seriöst tar upp ett för många kvinnor knappt uthärdligt problem. Alltför många kilon kraschar karriärer. Förlaget karakteriserar romanformen för ”feelgood”, boken är en feelgoodbook, en bok vars budskap skall skapa trygghet, man skall känna sig bättre efter att ha sagt Amen – jag vill hellre kalla stilen för slapstick, underbara snabba repliker som snarare känns som uppbrott än som ett kvarvarande i den svenska myllans väldigt begränsade livsbetingelser.

Boken kan inhandlas  tex här : http://www.bokus.com/bok/9789176292396/lyckostarnas-klubb