Martin Bladh / Bo I. Cavefors
HELIOGABALUS
Antik action
Om vår teater stinker, är det för att alla andra pjäser luktar gott.
Fritt efter Jean Genet, 1967
Heliogabalus : Martin Bladh
Livvakten : Bo I. Cavefors
Vestal: en medelålders kvinna
Martin (Heliogabalus): naken med en kort purpurfärgad toga, som under action avlägsnas: når ner till stjärten, öppen framtill,. Blond peruk med plasttiara, blågrön ögonskugga, rött läppstift, guldfärgade högklackade sandaler. Bröstvårtorna blåmålade.
Bo (Livvakten): naken med en piska (ridpiska av traditionellt slag). Målad med ett tjockt svart streck som löper från stjärten, över huvudet ner och över naveln. Kukringar.
5 unga män (5u.m.): nakna och individuellt målade eller inte alls målade. 15-20 år. Olika karaktärer: feminina men ej fjolliga, kroppsbyggare, osv.
Vestal: naken och fyllig men välformad kvinna, gammal eller ung. Smycke: svart dildo.
Svinaherde: äldre man med uppseendeväckande stor, hängande hästkuk.
AKT 1
Orgie
Extremt stark sol. Scenen badar i gulaktigt ljus, bortsett från den gröna, starka och avgränsande ljuskäglan på Vestalen. Visuellt eller konkret en antik pelare i phallosform. Framför phallospelaren en guldvagga.
Med ryggen mot publiken, iklädd togan, slängd över axlarna, knäböjer Heliogabalus framför phallospelaren. Helt naken bortsett från piskan, fäst vid en läderrem snett över bröstet, och kukringarna, betraktar Livvakten Heliogabalus. Vid scenens bortre hörn, inramad av grönt ljus, halvligger Vestalen på en rektangulär kub.
De 5u.m. står en bit in på scenen, mellan Vestalen och Livvakten: inväntar order från Livvakten. De smeker sig själva och varandra. 1u.m. (feminin) går fram till Livvakten och suger hans kuk, tillgjort omständligt.
Vid scenenkanterna står tre långbord i rader bredvid varandra. Ett överflöd av olika livsmedel anordnade enligt ett synestetiskt alkemiskt system:
Bord 1: havsprodukter: fiskar, bläckfiskar, musslor, ostron, ålar, etc.
Bord 2: exotiska frukter: grantäpplen, persikor, druvor, mango, bananer, annanas, etc.
Bord 3: fågelkött av: höna, gås, anka, fasan, duva, ripa eller struts, etc.
Rikligt med rosor. Blommorna, utströdda på golvet.
Publiken kan fritt ströva runt för att lukta och känna på de olika produkterna.
Musik några minuter medan detta stillsamma scenario pågår.
Livvakten petar med ridpiskan undan den unge mannen som suger av honom, säger, vänd mot Heliogabalus (pekar irriterat med ridpiskan): Du din jävla pojkslyngel. Solgud! Din klara sol går åter upp… Ha… jag vet exakt vad som går upp… kuken. Men varför detta spel med Antikens solgudar? Vi befinner oss ju mitt i sjuttonhundratalets London, bland transvestiter och bögar, borgare och adel. Nåväl, min kära prinsessa Serafina (ger Heliogabalus en öm klapp på stjärten, sticker in ett par fingrar i hans anus), låt oss förvandla vår nattliga dionysusfest till något mycket mer än vad dina orientaliska eskapader på 200-talet bjöd på. Här finns kuk nog till oss alla. Vad ville du egentligen uppnå, på din tid…? Överträffa Nero i konsten att tutta på Rom kan knappast ha varit något att sträva efter. Caligulas utsvävningar? Nja, det tror jag knappast… Till skillnad från dina företrädare är du varken elak eller hämndlysten, snarare vek. Du är ju oberoende av såväl vän som fiende. Du knullar hellre mig än de här söta gossarna (pekar på de 5u.m.). Och romarna, dessa hedningar på förfall. Skrotade varenda gud. Och varför får du inte, som du vill, gifta dig med din mor, vestalen som sitter där borta och polerar en attrapp av din spira. Vänd på dig, pojk… (Heliogabalus reser sig upp, svänger på rumpan, vänder sig om och håller stolt fram kuken med båda händerna, runkar upp kuken). Herregud! Den är verkligen aptitlig. Jag, om någon, vet av skön erfarenhet, att det är i den där (pekar med ridspöet på kuken, lägger sig på knä, i hundställning; Heliogabalus knullar Livvakten långsamt, under ett par minuter, medan denne stönande skriker:) all din makt samlas, min käre Solgud. (Reser sig upp… pekar åter med ridspöet på Heliogabalus kuk:) Därifrån sprutar ditt solljus ut över såväl pöbel som älskare. Varför vill du förvandla den där härliga saken till vagina? Varför vill du ha en vulva som penetreras när du har en så väloljad rumpa? Eller suktar du efter både och..? (Faller på knä framför Heliogabalus:) Alla Solars jämlike, du som sprider ditt ljus ut över himmel, hav och jord, helgad är du, allt är ditt och du gör med det vad du vill. Alla kukar står till din tjänst, efter ditt behag, och alla andra vaginor skall vi med din nåd utrota så att du allena kan ta emot vår sperma för att föda nya Solar och Soldater.” Kysser Heliogabalus.
Livvakten reser sig och säger, vänd till de 5u.m.: ”Mi Ladies, mina damer… Solguden står nu också till ert förfogande, OM ni förmår fylla Honom med den föda han älskar mest av allt. Han måste räddas åt kukarnas värld - - - (sarkastiskt, överdrivet dramatiskt, ironiskt:) eller dö”. De 5u.m. samlas runt Heliogabalus och Livvakten, alla angelägna att komma så nära Heliogabalus som möjligt för att kyssa honom och röra vid honom. Alla med erektion. Livvakten klatschar med piskan. De 5u.m. reagerar blixtsnabbt, ställer upp sig på led. Livvakten inspekterar dem, framför allt kukarna och som tack böjer sig de 5u.m. ner och slickar Livvaktens kuk. Vestalen smeker dildon. Under denna ceremoni blir Heliogabalus aningen orolig, kastar av sig togan, runkar frenetiskt, vankar fram och tillbaks, rädd att bli övergiven/försmådd av Livvakten och de 5u.m. Men återtar initiativet genom att falla på knä framför den phallosliknande pelaren.
Heliogabalus reser sig upp, lutar sig nonchalant mot phallospelaren, öppnar munnen och sträcker armarna över huvudet som Mishima/Sebastian. De 5u.m. ställer sig i en cirkel runt honom, harklar upp rejäla loskor som de spottar ut på Heliogabalus, som är i trans/extas (association: Genet – Rosenmiraklet). De 5u.m. jublar, mannen med den största kuken kröner Heliogabalus med en lagerkrans. Tillsammans lyfter de 5u.m. upp Heliogabalus på sina axlar och bär honom i triumftåg runt scenen, runt phallospelaren, mellan de tre borden. De 5u.m. sätter ned Heliogalapus på bord 1. Gapskrattande hoppar han upp och ned på bordet, plockar upp maten och slänger den över publik och scen. De 5u.m. lyfter åter upp Heliogabalus på sina axlar och bär honom till bord 2 där samma procedur upprepas. Därefter till bord 3, etc.
När de 5u.m. lyft ned Heliogabalus från bord 3 ställer de sig bredvid varandra. Var och en av dem håller om sin kuk med båda händerna och räcker fram dem som gåvor åt Heliogabalus och Livvakten, som båda inspekterar dem, mäter längden, tjockleken, kommenterar kukarnas utseende, skrattar, berömmer, osv. Heliogabalus knyter ett rött sidenband runt den största kuken. Påhejad av de 4 andra u.m. går mannen med det röda bandet, tillsammans med Livvakten, fram till den gyllene vaggan. Livvakten står snett bakom mannen med det röda bandet och onanerar honom. Mannen med det röda bandet fångar upp sperman i handflatan och låter den rinna ned i vaggan. Han står bredbent kvar vid vaggan under allas jubel. Livvakten återförenas med Heliogabalus. Han börjar piska de 4 andra u.m., som skrattande håller fram rumporna (de 5u.m. anar att Livvakten tar platsen som Solgud när Heliogabalus dödats).
Två spanska eldar går av, på vänster respektive höger sida av scenen.
Mörker.
AKT 2
Könsbytet
Musik: Martin Bladh: Umbilical Cord 3 (de fyra sista minuterna loopade). Hög volym.
Filmprojektion: ett kirurgiskt ingrepp – könsbyte.
En spotlight lyser upp gynekologstolen på scenens mitt. Bredvid stolen står en står en lustgastub med slang och gasmask. Heliogabalus reser sig och går fram till gynekologstolen där han sedan sitter/ligger med benen särade. Runt gynekologstolen finns en botanisk trädgård bestående av diverse exotiska blommor. I förgrunden på scenens vänstra sida står ett bord täckt med ett vitt skynke; på bordet ligger ett nyslaktat lamm (bagge) och en njurformad metallskål. I förgrunden på scenens högra sida står ett bord täckt med ett vitt skynke; på bordet ligger ett nyslaktat lamm (tacka) och en njurformad metallskål
2u.m. (maskulina) iförda purpurröda operationsläkarutstyrsel; röda huvudbonader, ansiktsmasker, plathandskar, etc. rakar av Heliogabalus könshår (association: David Cronenberg – Dead Ringers). Vänder på honom och rakar rent runt anus. De vänder åter på honom. De runkar Heliogabalus för att se om kuken fungerar. Den ena mannen knyter en tråd runt Heliogabalus kuk och pung som han sträcker ut så den andre mannen kommer åt bättre med hyveln. Heliogabalus tar på sig gasmasken och suger vällustigt i sig av gasen. De 2u.m. häller blod över Heliogabalus nyrakade skrev; tvättar av blodet med en tvättsvamp indränkt i kvinnoparfym, smörjer in honom med olja och insidan av hans lår med safran, slutligen tejpar de över skrevet med en stor sanitetsbinda.
Samtidigt: Livvakten står bakom det vänstra bordet med en vass kniv i handen. Livvakten skär upp djurets buk; han för in armen upp till armbågen; sliter ut inälvorna, lägger dem på bordet. Livvakten skär bort lammets könsorgan och lägger det i en metallskål.
En förvrängd röst spelas upp ur högtalarna:
“The patient described by Esman regarded his alcoholic, abusive father with contempt. At the age of 17 the patient started having frequent sexual experiences with prostitutes and casual pickups. He never had any homosexual contacts and regarded homosexuality as unnatural. When he was 19 years old a man suggested that he might earn a lot of money as a female impersonator. The patient bought women’s clothing and tried them on but felt unattractive. Later he developed problems with alcohol and was hospitalized several times. During hospitalization at the age of 44 he said, “I want to be loved. I want to be more like a girl. I want to have my penis and scrotum cut off, have my testicles pushed up into my abdomen… I want to wear pretty dresses with lace fringes… I want to be more of a child, not just a girl.” Several months later while drunk, he cut out his testicles with a razor blade. He was neither significantly depressed nor delusional but rather told his story coherently, logically, and fluently. Esman interpreted the castration to be the isolated, impulsive act of a person with a schizoid personality structure. He concluded that the patient sought “a dependent, narcissistic oral relationship with a mother figure.” Since even the possibility of genital sexuality would threaten this sort of relationship, he castrated himself.
…
Schneider, Harrison, and Siegel (1965) published an in-depth study of a man who experienced marked cyclic changes in sexuality although intensive examination revealed no endocrinological abnormalities. When he was an infant, bilateral inguinal hernias and bilateral cryptorchidism, were diagnosed. The patient remembered always having vague feelings of uneasiness about his role as a boy. He quit high school because of the ridicule he received over the large size of his breasts. Shortly after an emergency appendectomy at the age of 23, he noticed that he was becoming increasingly feminized; his breasts grew, his voice rose, his facial hair stopped growing, and his body fat assumed a feminine distribution. This process continued for about two years when suddenly, for no apparent reason, he started to remasculinize. The eight-month period of remasculinization was trying to the patient, and he felt more comfortable when he then began to refeminize. He took to dressing and passing as a woman. He became upset when the remasculinization process started again. He the carefully and competently amputated both testicles and flushed them down the toilet. Following the castration he experienced a short cycle of feminization followed by masculinization. He was hospitalized after the attempt to amputate his penis. Six month after discharge from the hospital the patient meticulously cut off his penis.
…
A third case was that of a 51-year-old man who cut off his testicles using ice packs and a clamp marketed for the castration of farm animals. He believed that castration would allow him to feel like the girl he longed to be. Since adolescence he had persistent compulsion to dress as a woman and to live as a female. As a form of self-therapy he had married and reared three sons. As much as he desired to be a “girl,” he was deeply dependent of his wife’s companionship. He removed his testicles but spared his penis, thus achieving a resolution of his conflicts.”
...
(Samtliga texter hämtade ur Armando R. Favazzas – Bodies Under Siege.)
…
Livvakten går bort till det högra bordet och upprepar samma handling. Han placerar de båda metallskålarna framför gynekologstolen och Heliogabalus.
En förvrängd röst spelas upp ur högtalarna:
“Pabis, Mirla, and Tozmans (1980) reported the case of a man who had spent ten years in a class for emotionally disturbed children. A psychiatrist who saw him at the age of 17 diagnosed psychotic depression. The patient withdrew from social activities and believed that masturbation drained his brain from”nuclear material”. He sought out prostitutes to perform sadomasochistic acts and served as a homosexual prostitute (although he insisted he was heterosexual). At the age of 29 he waded into the ocean and cut off his scrotum and testicles with a kitchen knife. He brought his testicles home and handed them to his mother. He felt that his mother had ”half died” at his birth; by presenting her with his testicles he intended to give back to her the life she had given him at birth. After the castration his anxiety, depression, and many of his delusions diminished. He expressed no regrets and was especially happy at the loss of some facial hair.
…
Another case involved a 45-year-old paranoid man who requested that a surgeon perform an ileostomy. He had a delusional belief that while his external genitals were clearly those of a male, his internal sexual organs were female and that his vagina shared a common outlet with his rectum. He asserted that an ileostomy would keep his “vagina” cleared of feces. A year earlier he had cut off his penis with shears. To be sure that his penis would not be sutured back in place, he flushed it down the toilet. He believed so strongly in his “rectal vagina” that he attempted to become pregnant by inserting sperm into his rectum. During a ten-year follow-up it became clear that he could not cope with sex-reassignment surgery nor could he live in the female role as a transvestite. He continued to live as a male but had constant fantasies of living as a female.
…
The third patient, a 31-year-old man, unsuccessfully attempted to cut off his testicles. Although he had a history of severe anxiety attacks and of one psychotic episode, he was coherent and logical at the time of his attempted self-mutilation. His mother had given him a feminine name at birth because she desired a girl. He was able to have intercourse with his wife only when angry with her; frequently he asked her to cut his genitals, and he once told her that he wanted to remove his testicles so she “could step on them and make them pop.” Four years earlier he had been hospitalized with painful, swollen genitals, the result of a generalized reaction on penicillin. He was jealous of his wife’s affection for their children. Cleveland concluded that self-castration in rational and coherent adult males was the culmination of a lengthy process during which the individual dissociated himself from his alien genital organ. The passive nature of such persons was noted as well as their assignment of a punitive, castrating role to women. Castration gained for the men “the primitive, parasitic stage of functioning” which they desired, according to Cleveland.
...
(Samtliga texter hämtade ur Armando R. Favazzas – Bodies Under Siege.)
...
De 2u.m. tar Heliogabalus i händerna, leder ner honom från gynekologstolen. Heliogabalus ställer sig rakryggad nedanför stolen; han avlägsnar bindan och tycks förnärmad över att se att kuken och pungen fortfarande sitter på plats. Han pressar in genitalierna mellan låren och intar en feminin hållning (association: Botticelli - Venus). Håller några ögonblick den vänstra handen över genitalierna och smeker bröstvårtorna med den högra handen innan han plockar upp djurens könsdelar och provar dem på sig själv. Heliogabalus intar platsen på tronen (gynekologstolen); placerar djurens genitalier (samtidigt) över sina egna (sticker baggens kuk genom tackans fitta).
Samtidigt: Livvakten och de 5u.m. iakttar nyfiket Heliogabalus agerande samtidigt som de hånglar med varandra. Dock: inga glåpord eller andra negativa reaktioner.
Samtidigt: Antonin Artauds ljudinspelning Danse de Tutuguri ur Pour en finir avec le jugement de dieu framförd av Maria Casarés, spelas tillsammans med en orgelton (Martin Bladh: Study for a Theatre of Cruelty) upp på hög volym.
2u.m. försvinner ut bakom scenen och återkommer med en spegel som de ställer vid gynekologstolen. Strålkastarljuset reflekteras mot spegelytan: bländar publiken.
En banderoll med en svart sol reses mot scenens bakgrund. Japansk stil.
Ett regn av rosenblad och konfetti faller från scentaket ner över gynekologstolen. Eller: De andra 3u.m. sprider rosenblad och konfetti över gynekologstolen.
Mörker.
De båda män som tidigare tagit på sig purpurröda operationsläkarutstyrslar, tar av dessa och blir åter helnakna.
AKT 3
Heliogabalus lynchas
Scenen badar i mörker. En svag ljusstråle lyser upp livvaktens ansikte (association: Francis Bacon – Study for Portrait 1 och 2 [after the Life Mask of William Blake], 1955); han blundar och tar till orda:
Bakom ståldörrar river trasiga naglar en mural.
Fingrar färgade av blod och bläck darrar i animalisk upphetsning.
Blicken följer teglets linje – steg för steg ord för ord.
Genom valvet slungas odödliga vrål;
möter motståndet i kupolens stålbjälke
(dundrar genom rymden, ekar över städer).
Blodet stiger till tinningen – sjunker till skrevet.
Pennan blir en skalpell, ett dissektionsinstrument.
Inälvor slits ut,
rivs till trasor,
kastas i högar på golvet.
Ständig frånvaro kräver absolut närvaro,
med eller utan munkorg.
En dag släpper dess tag, mister dess grepp,
sprider namnet ÖKÄND över världen.
I en glassbehållare till bredden fylld med formalin ställs organet ut till allmän beskådning.
Mörker.
Musik: Martin Bladh: Study for a Theatre of Cruelty.
Filmprojektion: ett collage av olika avrättningsscener som sedan övergår i obduktionsbilder.
På scenen: en fyra meter hög galge (utan rep), framför galjen - ett skitigt badkar i vilket det finns två tarmkanaler fyllda med avföring (lamm) tillsammans med andra utvalda inälvor: njurar, lever, lungor, mjälte, etc. Fem gödsvin strövar fritt omkring på scenen, tillsammans med en naken svinaherde (äldre man med extremt stor hästkuk). Vid scenens bortre hörn, inramad av grönt ljus, halvligger Vestalen (…som onanerar med dildon, stönar vällustigt. Försöker dra till sig publikens och de övriga agerandes uppmärksamhet).
4u.m. sträcker ut Heliogabalus armar och ben med rep. Han ligger på scengolvets mitt, kroppen bildar ett X. Livvakten ställer sig mellan hans särade ben och tömmer en blodbägare över hans bröst och skrev. De 4u.m. drar Heliogabalus runt scenen under flera minuter. De hissar upp honom i benen, med huvudet nedåt från galjen och sträcker ut hans armar; kroppen bildar ett uppochnedvänt kors. Livvakten sliter av Heliogabalus peruk, kastar den på golvet framför sig och pissar på den. Livvakten sticker in sin kuk i Heliogabalus mun. De 4u.m. sänker ned Heliogabalus till golvet. Drar ut hans armar och ben så att kroppen bildar ett X framför badkaret. Livvakten går fram till badkaret och lyfter upp tarmarna; skär sönder dem över Heliogabalus så att avföringen rinner ned på hans ansikte, torso och skrev. Livvakten plockar upp de andra inälvorna och slänger dem brutalt på Heliogabalus. Ansiktsuttryck: en blandning av förakt och kärlek.
Livvakten går fram till Vestalen. Sliter dildon ur hennes händer, för in den i sin egen anus, knullar sig själv några sekunder, går fram till Heliogabalus som stoppar dildon i sin mun och munrunkar den. Livvakten sliter ut dildon ur Heliogabalus mun. Tar strypgrepp på honom: stryper Heliogabalus. Livvakten håller triumfatoriskt upp dildon så publiken kan se den. Livvakten är den nye Solguden. Samtidigt har 4u.m. hämtat Vestalen, lyft upp henne, bär henne till Heliogabalus, lägger henne över Heliogabalus, mage mot mage (incestmotiv). Livvakten för in dildon i hennes anus. 4u.m. bildar en kvadrat, en för varje utsträckt lem av de båda kropparna, runkar upp kukarna och pissar på det incestuösa paret. Livvakten och 1u.m.(den som är mest feminin) har lagt sig på golvet och suger av varandra (69).
Allt blir stilla. Det enda som sker är denna avsugning, som varar till dess stillheten är total (också bland publiken).
Då lämnar samtliga aktörer, utom Heliogabalus och Vestalen, scenen.
En spotlight lyser upp liken.
Samtidigt: Antonin Artauds ljudinspelning La recherche de la fécalilité ur Pour en finir avec le jugement de dieu framförd av Roger Blin stegras upp ur Martin Bladhs Study for a Theatre of Cruelty.
Svinaherden leder fram svinen till kropparna. Svinen luktar, nafsar och äter av inälvorna på Heliogabalus och Vestalens kroppar (association: Pasolini – Porcile).
Ett guldregn faller från taket.
Mörker
S l u t
Inga inropningar, osv.
+
EPILOG
Upplevelserum
På väg ut från teaterlokalen/området passerar besökarna (de som så önskar) en speciell passage (alternativ utgång).
Lustprincipen (aggression):
Ett rött rum. En kvadrat: bas 2 x 2 m. Takhöjd: 1,85 cm. Väggar, golv och tak består av plåt målad i en aggressivt röd ton. Öronbedövande högt högfrekvent ljud. Temperaturen mäter 45 grader celsius. Stark stank av ammoniak. Dörr i den östra väggen. Dörr i den västra väggen. TV-skärm, 1 x 1 m är monterad i mitten på golvet. Tv-skärmen visar en könsbytesoperation. Besökaren äntrar rummet genom den östra dörren. Endast en besökare släpps in i rummet i taget. Dörren går i lås så fort besökaren kommit in i rummet. Efter ca 4 min börjar Tv-skärmen blixtra som ett stroboskop. Efter ca 5 min öppnas den västra dörren.
Dödsdriften (tillbaka till ett oorganiskt tillstånd):
Ett vitt rum. En kvadrat: bas 2 x 2 m. Takhöjd: 1,85 cm. Väggar, golv och tak består av plåt som målats vitt. Rummet är ljudisolerat. Temperaturen mäter 20 minus grader celsius. Stark lukt av eter. Dörr i den östra väggen. Dörr i den västra väggen. TV-skärm, 1 x 1 m är monterad i mitten på golvet. Tv-skärmen visar en statisk bild av en hög människoben. Besökaren kommer in i rummet genom den östra dörren. Endast en besökare släpps in i rummet i taget. Dörren går i lås så fort besökaren kommit in i rummet. Efter ca 5 min öppnas den västra dörren. Besökaren är fri att lämna teaterlokalen.
+
Appendix:
Georges Bataille – Tears of Eros:
In the beginning, in Greece, as far as we can tell, the practice of the Bacchanalia had on the contrary the sense of a surpassing of sensualist eroticism. Dionysiac practices were at first violently religious; it was en enflamed movement, on the whole, is so poorly known that the links between the Greek theatre and the cult of Dionysos are difficult to locate. But it would not be surprising if the origin of tragedy is in some way linked to this violent cult. The cult of Dionysos was in essence tragic. At the same time it was erotic, it was so in its frenzied disorder, but we know that to the extent that the cult of Dionysos was erotic, it was tragic. Tragic, moreover, above all, and eroticism ended up bringing it into a domain of tragic horror.
Joel Black – The Aesthetics of Murder:
Going back to antiquity, we can find the modern artist-criminal’s ancestors in the early Roman emperors, particulary Caligula and Nero, whom Leo Braudy has depicted as performance artists: “Both emphasized the element of performance in the role of the emperor and presented themselves as great artists, even entertainers, for whom approval had to be immediate.” Lacking their predecessor Augustus´s achievements and abilities, these emperors could only demonstrate their sovereignty by taking crime to a theatrical extreme. “When one’s inheritance was absolute power, only the striking colours of art or crime could make one truly distinctive.”
Gert Nilson – Byggare, Ludwig ll av Bayern:
Ludwig hade redan som ung läst Wagners teoretiska skrifter, bland annat Framtidens konstverk, där Wagner för fram tanken på att sammanföra olika konstarter till ett allkonstverk: det stora dramat. I detta skulle aktörerna bruka och förena tonkonst, diktkonst och danskonst på arkitektenernas och målarnas scen och därigenom nå en större och totalare, mer omslutande och genomgripande verkan.
Ludwig påverkades starkt av Wagners tanke om allkonstverket, men när Wagner drömde om nya operahus för detta framtidens konstverk, då drömde Ludwig om – som den kung han var – att föra in denna allkonst i själva livet. Ludwig ville förverkliga allkonsten i den så kallade verkligheten; han ville förena konst och verkligheten till ett.
Och Ludwig byggde och förde samman myter, väggmålningar, teaterföreställningar och materialiserat dagligt liv till olika helheter.
Han nöjde sig inte med att läsa och fantisera om olika världar. Han materialiserade dem även i sinnevärlden och han och andra genomlevde dem. Medeltida seder och bruk, österländska seder och bruk, kinesiska seder och bruk – Ludwig praktiserade dem alla, från tid till tid.
Lampridius – Heliogabalus ur Kejsarhistorier:
Ty vem kunde väl stå ut med en kejsare som tillfredställde sina drifter i alla sina kroppsöppningar, när man inte ens skulle tillåta ett djur om det betedde sig så? Det enda han sysslade med i Rom var att hålla sig med spanare som hade till uppgift att leta upp män med med stora manslemmar och föra dem till håvet, så han fick njuta av det de hade att erbjuda. I palatset lät han uppföra historien om Paris, och då spelade han själv Venus. Det gick till så att han plötsligt lät kläderna glida ned ända till fötterna och, sedan med ena handen på bröstet och den andra på könsorganet, naken gick ned på knä, sköt ut bakdelen och tryckte den upprepade gånger mot älskaren bakom honom. Bortsett från detta gav han ansiktet ett utseende som man ser på målningar av Venus, och avlägsnade hårväxten över hela kroppen. Han ansåg nämligen att det bästa med livet var att befinnas värdig och duglig att tillfredställa så många personers begär som möjligt.
Bo Cavefors – Valpen som ung man:
När kåtheten kastar dem mot vansinnet går de in i Hyde Park, i buskagen som skiljer parkområdet från Park Lane, eller skyndar ner till St.James’s Park, klär av sig nakna och bjuder gratis ut sig åt män, eller älskar med varandra. De älskar att suga av varandra när kvällsvandrande män, helst vältrimmade soldater och arbetare, på jakt efter kuk, tittar på. De njuter oerhört av heta sommarkvällar med duggregn, som gör kropparna våta och hala som vore de oljade. På avstånd hörs talarna, politikerna, predikanterna och musikanterna vid Speaker’s Corner, på Park Lane flyter kvällstrafiken, på trottoaren på andra sidan Park Lane paraderar lyxhororna och i hyreshusen in i Myfairkvarteren samlas familjerna till kvällens måltid. Luften fylles av ljus och ljud, på avstånd, men inne i parkens buskage är det nattsvart. När Jacco och han klätt av sig nakna, lagt kläderna i en hög på marken och ställt sig med ryggen mot en trädstam, är det skönt upphetsade och trånar av längtan att män skall komma fram ur mörkret för att smeka dem eller suga deras kukar eller titta på när de älskar med varandra eller med andra ynglingar som också kryssar i buskagen.
Suetonius – Tiberius ur Kejsarbiografier:
På Capri, dit han nu dragit sig tillbaka, kom han på att han kunde bygga ett lusthus med soffor, som skulle bli den plats där han kunde leva ut sina hemliga drifter. Där samlade han ihop skaror av flickor och homosexuella unga män, och personer som var experter på onaturliga former av intimt umgänge och kallades spintriae. Dessa delade han nu in i grupper om tre i varje och lät dem sedan öva otukt med varandra inför hans ögon för att på så sätt väcka hans borttynande lustar. Sovrummen, som låg utspridda lite här och där, var smyckade med små tavlor och statyetter som återgav de mest osedliga scener. Han försåg även rummen med Elephanis böcker, för att ingen skulle behöva sakna en förebild när han skulle prestera det han tillsagt att utföra. I skogar och lundar anordnade han här och där kärleksnästen, där ungdomar av båda könen utbjöd sig i grottor och klippskrevor, utklädda till fauner och nymfer. Därför brukade man öppet kalla platsen för ”Getträdgården”, med en anspelning på öns namn.
J.-K Huysmans – Mot Strömmen, översättning från franska av Elias Wraak:
Han fick ryckte om sig som excentriker och satte kronan på verket genom att gå klädd I vita sammetskostymer och guldstickade väster, och genom att istället för kravatt placera en bukett parmavioler i den djupt urringade skjortan, och genom att för sina bildade bekanta hålla uppseendeväckande middagar, bland annat en som helt och hållet gick i 1700-talsstil då han för att högtidlighålla ett ytterst obetydligt missöde hade ordnat en sorgemåltid.
Vid denna var matsalen helt och hållet draperad i svart; den vette mot trädgården som plötsligt hade förändrats, i alléerna låg det kolstybb, den lilla bassängen var nu kantad med basalt och fylld med bläck, och i snåren växte cypresser och pinjer, middagen serverades på en svart duk, dekorerad med korgar fyllda av violer och ängsvädd, badande i det gröna skenet från kandelabrar och vanliga ljussatakar.
Medan en dold orkester spelade sorgmarscher serverades bordsgästerna av nakna negresser, iförda skor och strumpor av silvertyg, beströdda med tårar.
På svartkantade tallrikar åt man sköldpaddsoppa, ryskt rågbröd, mogna turkiska oliver, kaviar, mulåsnestek, rökt frankfurterkorv, viltkött med sås i samma färg som lakrits och skosvärta, tryffelpuréer, ambradoftande chokladkräm, puddingar, nektariner, druvor, mullbär och körsbär; ur dystert färgade glas drack man vin från Limagne och Roussillon, Tenedos, och Val de Peñas, samt portvin; efter kaffet och nötskalslikören avnjöt man kvass, porter och stout.
På inbjudningskorten, som såg ut som invitationer till en jordfästning, ombads man deltaga i en middag till minne av den för ögonblicket döda viriliteten.
Armando R. Favazza, M.D. – Bodies Under Siege:
About 204 B.C. the statue of Cybele was carried to Rome, where she was worshipped as Mother of the Trojans, the founders of Rome, and where she protected the Roman state. As the Roman Empire expanded, so did her cult, and temples dedicated to her were erected in Spain, France, Germany, Britain, and all the Roman provinces. When the Romans accepted the statue of Cybele into their city they knew little of these wild rites. In fact, they were shocked by the strange appearance of the priests of Cybele who flocked to Rome. The priests had long, bleached hair. They wore ornaments and walked like women. They told fortunes for money, engaged in trance dancing, and flagellated themselves. Although the emperor Julian called emasculation “that holy harvest,” most Romans thought the priests were insane and mocked their effeminacy. But some Romans were fascinated by their burning faith, ascetic life, and austere discipline. According to the French historian Graillot (1912), “Many troubled souls were drawn toward these interpreters of the divine word who appeared superior to other men, who listened to companions and examined consciences and gave consolation, and divine hope.”
Lampridius – Heliogabalus ur Kejsarhistorier:
Han lät sig invigas I Gudamoderns heliga riter och underkastade sig “tjuroffret” för att kunna lägga beslag på gudinnans bild och andra heliga föremål som finns gömda inne i det allra heligaste. I sällskap av de kastrerade fanatiska tillbedjarna kastade han med huvudet, band om sitt könsorgan och gjorde allt som gudinnans präster brukar göra, samt avlägsnade den heliga bilden och förde den till sin guds tempel. Han firade även Salambos fest med all veklagan och upphetsning som ingick i denna syriska kult, och förutsade därigenom själv sitt förestående slut. Strängt taget var alla gudar bara hans tjänare, sade han, och kallade somliga för kammartjänare, andra för slavar eller ”allt i allo”.
Karl Menninger – Man Against Himself:
There are numerous legends about the cult of Cybele and Attis which originated in Phrygia after the sixth century B.C. (…) The gist of several of them is that the Mother-Goddess Cybele (or in some legends, Agdistis) was originally hermaphroditic and that the gods performed a surgical operation, cutting off the creature’s external, i.e., male, genitals and leaving the female genitals. She is represented as being related to Attis, either directly or indirectly representing his mother. Attis grows to manhood and is beloved by Cybele, but is persuaded by his friends to marry a king’s daughter. At the wedding the mother-lover appears and drives Attis mad with frenzy. He castrates himself and his bride kills herself. Cybele mourns the deed and obtains from Jupiter the promise that Attis’s body shall not decompose but that his hair shall continue to grow and his little finger to move.
Antonin Artaud – Heliogabalus or, the crowned Anarchist:
Heliogabalus was a born anarchist, and one who ill bore with kingship, and all his acts as king were acts of the born anarchist, the public enemy of order, who is an enemy to public order; but he practised his anarchy on himself and against himself, and as for the anarchy he brought to the government of Rome, he might be said to have practised what preached and to have paid the required rate for it.
When Gallus cut off his member and was tossed a woman’s garment, I perceive in this ritual the desire to have done with a certain contradiction, reuniting man and woman at a stroke, combining and merging them into one, in and through the male. The male being Initiator.
According to the historians, Heliogabalus also came within an inch of having his member cut off.
If that were so, it would have been a grave error on Heliogabalus´s part; and I think the historians of the day, who understood nothing of poetry and still less of metaphysics, must have mistaken the false for the true, ritual simulation of this act for the actual deed.
Robert Hughes – The Fall and Decline of the Avant-garde (Times Magazine, Dec 18 1972):
Those interested in the fate of the avant-garde should reflect on a Viennese artist named Rudolf Schwarzkogler.
His achievement (and limited though it may be, it cannot be taken from him; he died, a martyr to his art, in 1969 at the age of 29) was to become the Vincent Van Gogh of body art. As every moviegoer knows, Van Gogh once cut off his ear and presented it to a whore. Schwarzkogler seem to have deduced that what really counts is not the application of paint, but the removal of surplus flesh. So, he proceeded, inch by inch, to amputate his own penis, while a photographer recorded the act as an art event. In 1972, the resulting prints were reverently exhibited in that biennial motor show of Western art, Documenta V at Kassel. Successive acts of self-amputation finally did Schwarzkogler in. That the man was clearly mad as a hatter, sick beyond rebuke, is not though important: wasn’t Van Gogh crazy to? But Schwarzkogler’s gesture has a certain emblematic value. Having nothing to say and nowhere to go but further out, he lopped himself and called it art. The politics of experience give way to the poetics of impotence. Farwell Jasper, hullo Rudolf!
Lyndy Abraham – A Dictionary of Alchemical Imagery:
Hermaphrodite - In the production of the stone the alchemist must join sulphur, the hot, dry, active male aspect of the prima materia, to the cold, moist, receptive female aspect, argent vive or mercury. The union of these two metallic seeds is presented as the copulation of two lovers, and later, at a higher level of union, the chemical wedding of Sol and Luna, sun and moon, king and queen. This complete, undivided unity, known as the rebis or hermaphrodite, is the perfect integration of male and female energies.
Antonin Artaud – Heliogabalus or, the crowned Anarchist:
To restore poetry and order to a world whose very existence is a threat to order, is to bring back war and the permanence of war; it is to bring in a state of enforced cruelty, to arouse a nameless anarchy, anarchy of things and appearances which awaken before sinking anew and melting into unity. But he who arouses this dangerous anarchy is always its first victim. And Heliogabalus is a diligent anarchist who begins be devouring himself, and ends by devouring his excrement.
Publius Ovidius Naso – Metamorfoser:
Medan hans blick här oinvigd det heliga skådar,
modern först honom ser och först av vansinne röres:
Penthesus av henne först blir sårad med slungande tyrsen.
”Systrar”, ropar hon högt, ” kommen hit mina systrar, I båda!
Se här strövar omkring på vår mark denne väldiga vildgalt;
falla han skall för min hand!” Nu störtar den rasande hopen
vilt mot den ensamme fram, i flock den arme de jaga.
Nu är han rädd, nu hör man ej mer stortaliga orden,
nu han bekänner sin synd, och nu sig själv han fördömer.
Sårad ropar han dock:”O, hjälp mig, Autonoe, du som
syster är till min mor! Dig Aktaions skugga beveke!”
Vem är Aktaion? Glömt är hans namn. Bort sliter hon högra
handen, som bedjande höjs. Av Ino den vänstra berövad
har han ej händer mer, den arme, att sträcka mot modern.
Visande så sin kropp, en stympad bål utan lemmar,
”Moder”, säger han, ”se!” Med ett tjut Agave det skådar,
gör med halsen ett kast och lockarna skakar i vinden.
Huvudet, ryckt från hans kropp, hon håller i blodiga händer
ropande: ”Eja, se här vårt verk, kamrater, vår seger!”
Stormen sliter ej blad som rörts av höstliga frosten
snabbare bort från högvuxet träd, sedan fästena lossnat,
än var lem från hans kropp av grymma händerna slites.
Bacchus varnade så. Och med rökelse tillbe nu talrikt
Tebes döttrar sin nye gud vid hans heliga altare.
Lampridius – Heliogabalus ur Kejsarhistorier:
Därefter gick soldaterna löst på Heliogabalus själv och slog ihjäl honom på ett avträde dit han tagit sin tillflykt. Sedan släpade de hans kropp genom gatorna och skymfade den ytteligare genom att slänga den i en avloppsränna. Men då kroppen inte fick plats kastade man den från Pons Aemilius ned i Tibern fastbunden vid en tyngd för att den inte skulle ligga och flyta. På så sätt skulle han aldrig kunna få någon riktig begravning. Innan kroppen kastades i Tibern släpade man den dessutom runt Circus. Hans namn, det vill säga Antoninus, utplånades på beslut av senaten, eftersom han bibehållit det namnet bara för att det skulle se ut som om han varit son till Antoninus. Namnet Varius och Heliogabalus fick däremot finnas kvar.
Sigmund Freud – Orientering i psykoanalys:
Vilket tidigare tillstånd vill en sådan drift återställa? Nå, svaret ligger inte långt borta och öppnar vida perspektiv. Om det är sant att – i ofattbart avlägsen tid och på sätt vi inte kan föreställa oss – livet en gång har framgått ur livlös materia, så måste enligt vår förutsättning en drift då ha uppkommit, som åter vill upphäva livet och återställa det oorganiska tillståndet. Identifierar vi nu denna drift med vår hypotetiska självförstörelse, så får vi ta den senare som yttring av en dödsdrift, som inte kan saknas i någon livsprocess. Och sålunda skiljer sig enligt vår uppfattning alla existerande drifter i två grupper, nämligen erotiska drifter, som vill gyttra samman mer och mer levande substans till större och större enheter, och dödsdriften, som motsätter sig denna tendens och vill återföra det levandet till det oorganiska tillståndet. Ur dessa båda drifters samverkan och inbördes kamp växer fenomenet livet fram, vilket döden till sist sätter punkt för.
2) Collage av Martin Bladh.
3) Collage av Bo I. Cavefors.
Copyright©Martin Bladh & Bo I. Cavefors/SoL, 2007.
