Leif
Holmstrand
Jinja / Uganda
Sextiofem
geografiska, nej, kulturella, nej, språkliga, nej, etniska celler i en särskild
organism: vi kallar den Uganda. En varelse! Om vi kallar den Uganda kan just de
cellerna inte vara inuti exempelvis din kropp, en sådan tur, de är inte ens
celler i den ryska björnen, som du så länge pekat på för att slippa tänka på
eget hemmaplansbeteende.
Det är så
här vi bygger all trygghet och gemenskap… det sker alltså inte genom kärlek
eller ens igenkännande av gemensamma egenskaper; det handlar om att ha tillgång
till lagom mängd uteslutningsbara så kallade icke-människor. Och sedan stärks
din och min tillhörighet och funktionella placering i världen genom
förföljelser, stigmatiseringar, de andras bortplockade politiska och sociala
rättigheter, till slut genom deras död.
Andrew
Waiswa som driver organisationen GEHO Uganda misströstar ibland. De är så många
som behöver skydd, gömslen, mediciner, som behöver medmänniskor, det vill säga
riktiga människor, det vill säga människor som inte nödvändigtvis slår dem. Det
är dock långt fler som har en enklare och mer rationell lösning på problemen:
Döda dem.
Döda flatorna, bögarna, transmänniskorna, de bisexuella, de onödiga, de
perversa. Kill the gays.
De
inflytelserika har fingrar, men lyfter dem inte – inte för regnbågsfolkets
skull. Och lidandet fortlöper, det intensifieras. Godtyckliga arresteringar som
vittnen applåderar borde riva hål i våra kläder och infektera alla-alla-alla
med dum, politisk monstrositet, knäcka oss, ge oss fascistvingar av ruttet stål
att kacklande flyga ut över en brinnande värld på, eller kanske brinna på
marknivå, under de andra, i det helvete flygfäna skapat åt sina offer; det
verkar bara finnas dessa två modus.
Hatkampanjer
bedrivs av politiska ledare som inte besväras av att ödelägga och utplåna.
Många av deras mänskliga leksaker lever i ständig rädsla för arrestering,
våldtäkt, mord: dessa leksaker anklagas för att tillverka och sprida sjukdomar
– och nekas i samma andetag vård, till och med efter mordförsök (man kan köra
över en aktivist i Jinja hur många gånger som helst, varelsen skall ändå inte
till sjukhus, och dör den så bör dess eventuella sjuka polare bränna liket i
smyg, det blir roligast så).
Nämnde
jag problemen med kolera och aids?
Avståndstagande
familjer slår och förskjuter i sin forntida, missionärsinducerade rädsla, de
krossar familjeband i sin iver att skydda samma band, det är ett pålitligt
regelverk. Brottsbalken i Uganda har fått sin form enligt dessa principer, och
tänk på att vi alla är en enda stor familj. Världar går under, minst en värld
inom varje förstörd människa – men de rättfärdiga, det vill säga de vidriga, de
känner ingen skam. Skuld, sjukdom, hemlöshet, fattigdom: så ser basen ut som
det homosexuella samhället försöker bygga sitt vackra, mångfacetterade,
bräckliga och samtidigt svårutplånade liv på. De flesta hjälper dock till i
uteslutningsarbetet, skrämselverksamheten, främmandegörandet, det finns inga
oskyldiga människor men det går att handla gott, det går att handla gott om man
över huvud taget kan handla, varför handlar människor som kan så sällan gott?
Du sparkas
ut ur ditt hem av människor som borde skydda dig. Utan pengar och bostad gör du
vad du kan för att fortsätta finnas till, säkert börjar du stjäla och sälja
sex, ofta säljer du sex till heterosexuella män, oavsett vilket födslokön du
själv släpar omkring på – ja, till heterosexuella män, och de kommer att
straffa dig för att du får dem att köpa dina tjänster. Sedan blir du
hiv-positiv, du får syfilis, icke diagnosticerade febersjukdomar, du tar till
billiga droger, du försöker försvara dig, du råkar på grund av detta ut för
ytterligare trakasserier, polisen hjälper till att hålla och slå dig, de
slänger in dig i mardrömsmörka, fönsterlösa fordon för att köra dig…
någonstans. Fritiden ägnar du vid sidan av dessa lagstadgade aktiviteter åt
tvivel och självhat, åt att beskära ditt själsliv ytterligare (det blir kanske
mindre av det som värker då, resonerar du kanske).
Men du,
det kommer, som alltid, en fortsättning, och säkert några överraskningsmoment.
Dramaturgin kräver det. Och hopplöshet varar inte för evigt, det har alltings
förgänglighet sett till. Vänligen stötta Gender Equality and Health
Organization (GEHO) Uganda, eftersom det spelar roll. Du kan du läsa mer om
deras arbete på
och på
… där får
du möjlighet att hjälpa till. Vi ses mitt i förödelsens hjärta, och tänk på att
den heterosexuella världen inte är vad den varit.
No comments:
Post a Comment