…ett strandfynd, uttorkad knotig trädgren… 250 mm… av vattnet
len som hud... längst ut på skanörs revlar, mitt i havet…tidig morgon…
havet och himlen flyter samman, det finns ingen horisont… öresundsbron svagt
tecknad… vacker… ensamheten och nakenheten är härute som skönast… näsduken jag
virat om nyckelknippan och id-kortet tillhörde anders, mormors bror… trygghet…
+
No comments:
Post a Comment