Monday, 24 February 2014

bo i. cavefors : utkast (1) till ny bok om pojkar och vilja...






betraktelse inför ett fotografi

utkast till ny bok om pojkar och vilja…


den här lille gossen, på fotot, snart sex år, fotograferas första skoldagen – av mamma… plats: balkongen, fjärde våningen, storgatan 32, malmö… gossen är förbannad, han är urilsken, men han behärskar sig… det är ju, trots allt, mamma som håller i kameran… så - må så vara… konflikten ligger djupare än relationen mellan kamera och motiv - konflikten handlar i djupaste mening om att vilja eller tvingas vilja… mamma vill följa med till skolan och hälsa på, säga god-dag till fröken dagny nilsson, se vilka skolkamrater den lille buttergöken får… men den lille gossen vill inte ha det så, han vill gå själv, nåja mamma kan få följa med till triangeln, men sedan går han själv… han VET var skolan finns… han brukar gå själv på stan, inte mer än ett par kvarter hemifrån, men dock, till tant westerlund som säljer grönsaker på davidshallstorg, till tanten i mjölkaffären på kockumsgatan, för att titta på fåglarna i slottsparken, till tanten som har godisbutiken ”godis” på fersens väg… till den gamle magre, sjuke mannen som sitter i en synnerligen liten ”kiosk” vid hörnan regementsgatan/fersens väg, och säljer tidningar… dessutom vill han inte bli fotograferad… han är trött på att bli fotograferad, alltid detta fotograferande… den lille gossen är nog generellt sett ganska trött på alla krav omgivningen ställer på honom, (ta ner armbågarna från matbordet säger storehalvbror… du har höfter som en flicka, säger morbror i. och lyfter upp honom mot taket), dessutom tycker han det är totalt onödigt att gå till/i skolan – han kan läsa och skriva… i alla fall några ord, tex dinky toys (engelska) och schuko (tyska)… han har fullt upp med att organisera bilparken och tennsoldater och pågående krig… och att titta och försöka läsa i böcker - den lille gossen är sååå söt, men han har mungiporna truligt nollställda för att visa distans, ögonen säger att han vet vad han vill och kommer att få som han vill -  får som han vill också när det gäller kläder… han älskar jackan han har på sig, modellen hämtad från de engelska flygarnas pilotjackor (inköpt hos farbror genser på södraförstadsgatan… – spitfajrarna – brrrrrrrrrrrrrm… (vanligtvis hejar han mer på rommel än på montgomery – ingen av dem flygare)) –  sötnosen, tja, till och med tant greta – mammas kusin – som är barnläkare kallare honom för ”söt” när hon konstaterar att han har scharlakansfeber (eller ngt liknande…) – går således ensam – i alla fall halva vägen - till skolan sedan mamma lämnat av honom vid triangeln och förmanat honom att han skall akta sig för spårvagnen, ringlinje 3, när han går hem från skolan, osvosvosv… han lämnar mamma vid triangeln, utanför butiken där en gammal tant säljer papper, kuvert och pennor… efter skilsmässan utanför pappershandeln ångrar han sig djupt när det, plötsligt, går upp för honom att hans mamma blev så fruktansvärt  ledsen när de skildes åt… efter skolinvigningen skyndar han sig hem…  han tänker han skall krama mamma och smeka henne på kinden och göra allt bra igen… han älskar verkligen sin mamma… men när mamma möter honom i tamburen och säger att hon varit SÅ orolig och frågar hur det gick säger han bara ”bra” och försvinner in på sitt rum med leksaker och böcker och ensamhet och frihet… och han berättar aldrig, inte förrän nu, om äventyret i skolan, att han vägrade gå till gymnastiksalen men att fröken nilsson tog honom och en nybliven kamrat under sina vita vingars skydd och ledde in dem i flocken av flickor och pojkar och mammor och lärare och sjukvårdspersonal och den trulige sötnosen hjälptes av med kläderna och blev ett av många nakna barn och bestod granskningen av läkare (glasspinne på tungan, hjärtavlyssning, snabblick på kuken för att konstatera att den inte var defekt…) – (not: av 26 elever i klassen är idag 14 döda) - ovetande om effekten invigde fröken nilsson den trulige sötnosen i en rätt avancerad form av cfnm… den upptäckten var det viktigaste som skedde under första skoldagen… den där avklädningshändelsen bygger fint nya tankar kring pojkars sexualitet, hur den väcks till liv, hur den praktiseras, förfinas, expanderar…


(ur en kommande bok om små pojkars verkligheter…)





No comments: