Bo I. Cavefors : Recension av Henrik Berggens Palmebiografi (FiB/Kulturfront 2010:11.)



Bo I. Cavefors

HERREGUD, SÅ DUMT

(Recension publicerad i Folket i Bild / Kulturfront, nr 11 (november) 2010.)

Bok: Henrik Berggren / Underbara dagar framför oss / En biografi över Olof Palme / 714 s., inb., ill. / Norstedts Bokförlag, Stockholm  2010.

Olle Svenning skrev i sin recension av den här boken att Berggren försöker förvandla Palme till ”liberal”. Det ligger en hel del i den observationen. Men framför allt är Berggrens bok en desarmerande biografi som genom sin fysiska tyngd av 714 inbundna sidor, lägger hinder i vägen för mer seriösa framtida försök att fånga in en av Sveriges mest fascinerande politiker/människor i modern tid. Berggren är inte kapabel till en enda seriös analys varken av Palme som politiker eller individ. Berggren skriver om Palmes familjebakgrund men vad hjälper det oss att förstå bakgrunden till hans idéer, hans sätt att agera, om informationerna stannar vid att ytligt tala om gårdar i Baltikum och lägenheter på Östermalm? För att förstå en komplicerad, udda och intressant människa/politiker som Palme måste man som läsare också få sig till livs analyser och tättinpåbeskrivningar av farochmorföräldrar, av föräldrar och syskon osv.

Berggren förenklar klasstillhörighetsproblematiken och gör det alltför enkelt för sig när han generellt talar om ”eliten” i Stockholm och självklart placerar en redaktör på Dagens Nyheter i den kategorin! Berggren deformerar klassbegreppen och ger dem falska förtecken när han skriver om ”aristokrati” när det är adel som avses, när han talar om ”överklass” när det handlar om övre medelklass. Berggren låter fingrarna alltför snabbt löpa över tangentbordet. Hela den här hanteringen av klassbegrepp kunde möjligen gå för sig under 1960- och 1970-talen när det såg ut som om analysen av samhällets sociala strukturer föreföll få en seriös behandling. Förhoppningar som grusades när den nya medelklassen började titulera sig som överklass och förneka tillhörigheten i den övre medelklassen. Som jag ser det är Berggrens Palmebiografi i första hand inte en bok om Olof Palme utan om hur just denna nyblivna övre medelklass tog över styrningen av Sverige in mot 2000-talets moraliska och ekonomiska katastrofer. 

Berggrens obehagliga vonobenattityd visar sig också i urvalet av människor han tillåter kretsa kring Palme. De som inte passar in i den kvasiliberala miljö Berggren själv tillhör och som kan inordnas under rubriker som ”elit” eller liknande avfärdas som ”gruvarbetare från de norrländska malmfälten vars främsta merit var en otidsenlig lojalitet mot det sovjetiska kommunistpartiet…” (Hilding Hagberg) medan Robert Kennedy ”hade ett tummat exemplar” av Albert Camus Främlingen i portföljen… Det är en dogmatisk förenkling av förfärande slag som Berggren ägnar sig åt.

Det låter rått, men Berggrens Palmebiografi är faktiskt intet annat än ett omtuggande, på drygt 700 sidor, av de informationer man gratis kan klicka in på Wikipedia. Varför har denna bok skrivits? Varför ger ett i alla fall förr i tiden ansett förlag ut denna bok? Är boken ett led i någon sorts ”kampanj” för att beröva socialdemokratin en av dess mest karismatiska politiker och förvandla honom till vad Olle Svenning påpekade, menlös liberal?