Bo I. Cavefors
Sexualitet - i ett historiskt perspektiv
Människans sexualitet diskuteras alltför ofta
i alltför upphetsade former. Historiska fakta förtiges eller förlöjligas, allt
för att göra nutida fobier mer acceptabla. Värdeomdömen om sexuell praxis är
alltför ofta alltför emotionella. Detta är det bigottismens syndrom
västerländska människor lever med alltsedan Luthers religiösa uppror och
fransmännens revolutionära merkantilism påstods ge människan frid, fred,
mänskliga rättigheter och broderskap, alternativt systerskap. Så blev det inte.
Med franska revolutionen inledde moralismen, men tyvärr inte moralen, sitt
segertåg genom världen. Dubbelmoralen triumferar sedan revolutionären Napoleon
förvandlats till borgare och borgarkungen tagit på sig gycklarkåpan. Dagens
napoleonskt (dvs diktatoriskt) liberala samhällen runtom i världen talar om
aktiv dödshjälp och den aktiva dödshjälp som även fri abort de facto är. Men allt
detta saknar resonans i historiens klanglåda. Min död kan aldrig bli enbart
min. Abortförespråkarna förespråkar en moralhållning som är fientligt inställd
till livet samtidigt som man förnekar att döden är livets fortsättning. Man
strävar efter makt över andra människors liv och död. Man ger ett handtag åt
den totalitära och inhumana människosyn som skapar ångest och död, som är emot liv och glädje. Man representerar
en livshållning som är fientlig mot sexuell frihet och man förordar en typ av
samhälle där samlagen reserveras för de sunda och välväxta och enligt lag
endast tillåtes förekomma bland människor av samma ras, då barn av annan
hudfärg, eller med handikapp, socialt, mentalt eller fysiskt, aborteras, då
icke lönsamma utslagna och åldringar förintas. Det behövs inga läger för att
förvara dessa utbölingar – hela samhället har förvandlats till ett
kategorisamhälle med licenser. Efter det borgerliga bigotteriets segertåg genom
världen, då endast sådan sexualitet är tillåten som sker inom det
heterosexuella äktenskapets sänggavlar, betraktas all annan sexualitet som icke
önskvärd, som falsk och fördärvlig och hänvisad till bevakade områden, typ
prideaktiviteter – bevakade områden så det heterosexuella samhället vet att man
under uppsikt kan registrera avvikarna.
Sexualitet uppfattas och praktiseras på andra
och friare, mänskligare, premisser, än dagens, fram till Luthers uppdykande på
den teologiska arenan och före franska revolutionens bombastiska anspråk på att
föra mänskligheten framåt. Luthers hat mot revolterande bönder och judar
stärkte klassamhället och intensifierade antisemitismen. Med franska
revolutionen skapades uniformssamhället. Idag är det angeläget lägga tonvikten
på hur homosexualitet, eller snarare bisexualitet, uppfattades och
praktiserades för endast några århundraden sedan. Information finns att hämta i
otaliga källor vid sidan av muntligt berättade traditioner, som hos Jean Gerson
vad gäller "peccatum mollicei", dvs onani och hos Dom Lobineau som i
sin Histoire de Bretagne (1707) ingående redogör för riddaren Gilles de
Rais (1404-1440) liv och leverne som feodalherre, konstsamlare, bög, anklagad
för pedofili, sadism och häresi, av inkvisitionen dömd till döden. Men Rais var inte summan av kardemumman av tidens
fria sexuella vanor.
Gilles de Rais är undantaget. 1400- och
1500-talen var istället den normaliserade sexuella frihetens sista sekler innan
borgardömet - som bestod av en alltmer politiskt inflytelserik kader av köpmän,
industrialister och hantverkare som börjat producera varor serievis - tar
makten och med sitt antisexuella syndrom motarbetar allt, det må vara onani,
barns sexuella lekar, utom- och föräktenskapliga förbindelser, flertalet
möjliga ställningar vid coitus, sk icke-genitala samlag och alla homosexuella
variationer. Medeltidens människor var naturligtvis inte sexuellt otyglade, men
utifrån vanligt sunt bondförnuft gav man sig stor frihet att själv bestämma
över sexuallivet - och den kyrkliga överhögheten tillät detta. Mycket av det
som idag betraktas som sexuella handlingar eller som otuktiga sådana,
uppfattades på den tiden helt annorlunda. Människor rörde vid varandra, man smekte
varandra och man knullade med varandra också offentligt. Ammor och föräldrar
masturberade sina barn för att lugna dem och få dem att sova. Ludvig III:s
livläkare Héroard berättar hur den blivande suveränens barnsköterska redan
innan han fyllt ett år, när han skrek och bråkade, brukade ta den kungliga
penisen mellan fingrarna och runka den.
Vuxna hade sexuella relationer med ungdomar. Onani bekämpades först mot
slutet av 1700-talet och då av läkare, ej av Kyrkan. Läkare/medicinare blev/är
den antikristna nya världens helbrägdagörerskor. Trots denna kvasivetenskapens
intrång i människors vardag så institutionaliserades föräktenskaplig sexualitet
i många länder, tex Holland. För studenter och soldater låg hela det sexuella
fältet vidöppet. Familjemedlemmar sov nakna tillsammans med tjänstefolket.
Furstens dörrvakt var en pojke som ofta lämnade sin post för furstens famn. Man
badade nakna tillsammans och vid fester ställde man byns vackraste flicka naken
mitt i salen för att beundras. Unik är den vackra fellatioscenen inför hov och
gäster när spanska Juana möter Philip den Sköne, far till Karl V och Ferdinand
I. Den erotiska humorn var högt utvecklad i ett samhälle utan television.
Istället för att höra andras soffsamtal talade man med varandra.
Att även de homosexuella umgängesformerna
utvecklades i ett sådant samhälle, säger sig självt. Århundraden fyllda av
korståg och andra krigiska skärmytslingar där det maskulina hyllades,
resulterade i att feodalherrar och kyrkofurstar omgav sig med unga älskare. De
ägnade tid och pengar åt kläder sydda av tyger av god kvalitet och med sexuellt
utmanande skärningar. I borgar och slott kryllade det av glada barn och
ungdomar som intet annat hade att göra än att skriva och spela upp mer eller
mindre obscena mysteriespel, farser, pantominer och - just det! -
sedeskildringar. Homosexualitet var något som förenade tidens manliga del av
mänskligheten och en stor del av kvinnorna med kvinnor. Homosexualitet var dels
den naturliga umgängesformen mellan pojkar och ogifta unga män samt ett
aristokratiskt tidsfördriv som kunde beskådas så sent som långt in på
1800-talet hos tsarerna i St.Petersburg. Homosexualitet var en normal
umgängesform bland arbets- och studiekamrater vid festliga tillfällen. En av det pryda USA:s skapare, Abraham
Lincoln, delade under 1840-talet köksbord och bädd med den jämnårige Joschua
Speed och upplevde, enligt egen utsago, sitt livs värsta kris när Speed övergav
honom.
Bland korstågsfararna fanns det praktiska skäl
för homosexualitet. De föredrog som sängpartners kamraterna i hären framför
prostituerade leprasjuka orientaliska kvinnor. England betraktades länge som
ett homosexualitetens föregångsland - Oscar Wilde misstog sig på vilket sekel
han levde i - och man tänker på Vilhelm Erövraren när man talar om
homosexualitet som den "normandiska sjukan". Glöm ej Rickard
Lejonhjärta och hans "trubadurer", eller den beryktade pederasten
William Longchamp. Shakespeare! Och The Lord Of Sherwood Forest.
Efter konciliet 1102 uttalar sig Kyrkan
repressivt om homosexualitet. Vi vet
dock endast obetydligt om i vilken utsträckning Kyrkan i praktiken motarbetade homosexuella vanor.
Kyrkans agerande var tvetydigt och uppenbart såg man på aktiviteterna ur flera
synvinklar. Man talar heller aldrig om "homosexualitet" - ett uttryck
från och för den moderna tiden - utan om "sodomi". Huruvida man med
"sodomi" menade vad som idag menas med "homosexualitet" har
under århundraden förorsakat mången debatt. Den kanoniska rättens förkärlek för
juridiska spetsfyndigheter gör det svårt att klargöra Kyrkans praktiska
handläggning.
Vad som är klart är att förvånansvärt få män
och pojkar dömdes för "homosexualitet". När så skedde åberopades
emellertid såväl Tredje Mosebok och Paulus som kyrkofäderna
Tertullian, Johannes Chrystotomos, Basilius och den Helige Augustinus. Kyrkan
övertog ett världsligt rättsförfarande från den romerske kejsaren Theodosius
(fjärde århundradet e.Kr.) och man åberopade sig på Codes Justinianus (538
e.Kr.) där man i sin tur hänvisade till Första Mosebok. Med andra ord:
en viss rundgång i bevisföringen. Bevisföreningen alltför omfattande för att
vara fullt trovärdig.
Teologerna rekapitulerade beslut vid koncilier
och synoder i spanska Elvira (305-306), i Ancyra (314), i Tours (567), i Paris
(1212) och i Reims (1214). Framför allt tongångarna från Reims lät höra sig
eftersom de hördes i en tid då människors religiösa behov stegrades markant
samtidigt som klosterlivet förflackades. Det gällde för Kyrkan att disciplinera
klosterfolket och få det att återgå till ett liv i askes och munkarna skulle
avstå ifrån att, som sekulariserade män, sova två i samma bädd. De äldre
munkarna uppmanades att vara försiktiga vid umgänget med yngre bröder. I
botböcker nedtecknades de homosexuella formerna och inventeringen omfattande,
alltifrån en broderlig kyss till lustfylld kyss, till kyss av vilken följer
emissio. Man noterade sexuella lekar mellan barn av samma kön eller mellan barn
och ungdomar upp till tjugo år; och mellan vuxna. Det kunde vara onani att
gnida låren emot varandra; höjdpunkten var fellatio. Men fortfarande kvarstod
skillnaden mellan vad som beslutats under teologiska premisser och vad som de
facto accepterades. Kyrkans i praktiken liberala syn på sexualitet har under
ett par årtusenden tjänat som motvärn till den världsliga råheten. De sk
reformerade kyrkorna gick handihand med den alltmer industrialiserade och
sekulära världens krav på bokföring och redovisning även av sexuella
variationer. Ordning och reda i kassaböckernas alla moraliserande kolumner och
slutsummor.
Bigotteriet kom sent till världen och blev de
reformerade samfundens livsluft och styrka. Ett starkt artilleri mot Kyrkans
öppenhet och kärlek till människans fria vilja. På 1800-talet tog kvinnorna på
sig snörliv och sexuella variationer tabubelades, förlöjligades, förhånades och
betraktades som dekadens.. Former förbjöds frodas fritt. Ej ens stolsben
undgick kliande långstrumpor.
No comments:
Post a Comment