Göran Lundstedt läser Bo I. Cavefors
Recension publicerad i Sydsvenskan den 22 april 2005
Det börjar med Ernst Josephsons svarta rosor och slutar med de svarta mässor som konstnären Hermann Nitsch iscensätter. Däremellan möter vi svarta madonnor, svarta änglar, Black Power, svarta pudlar, etc.
Svart är uppenbarligen vackert för Bo Ignatius Cavefors, sådan han framträder i essäboken Agere contra. Det är också den färg med vilken hans politiska och religiösa åskådning kan karaktäriseras.
Rättare vore kanske att tala om politisk religion och religiös politik. I anslutning till en katolsk auktoritet vill han nämligen gärna ersätta politiska ideologier med "kyrkoanknuten konfession". Därför kallar han också sina båda idoler Ernst Jünger och Carl Schmitt för "antiborgerliga religionsvirtuoser". Huvudfienderna är liberalismen och kapitalismen (särskilt ränta ses som Djävulens påfund). I en uppsats kallad " Vid källans klara vatten: konservatism, anarkism" fram lägger Cavefors sitt credo. Något grumligt förefaller nog vattnet.
I en intervju har Cavefors förklarat: "Det närmaste man skulle kunna hävda är att jag är konservativ anarkist och jag är skeptisk till parlamentarismen". Två uppsatser om de så kallade konservativa revolutionärerna i Tyskland kan ses som programförklaringar. Dessa tänkare sägs förorda "en statsform grundad på mytiska och mystiska krafter grupperade kring humanistiska ideal, med vilkas hjälp man skall segra över kapitalism, materialism och liberalism".
Vanligen är "humanistisk" knappast något honnörsord i dessa kretsar, där humanism ses som en urvattnad och verklighetsfrämmande angelägenhet för civilister. På samma sätt förhåller det sig med termen "medborgare". Mot samhällsfördrag ställs "mytiska relationer". Som så ofta är det den tyska romantiken som spökar.
Cavefors förklarar: "Genom auctoritas lär människan skilja mellan moral och liberala befrielseformer, mellan ansvar och moralism". Kanske, säger han, är tron på auctoritas ("ledarskap, karisma, auktoritet") en form av sado-masochism. Misstanken förefaller välgrundad och om man, som brukar ske i sammanfattningar av avhandlingar, skulle välja ut ett nyckelord för att beskriva essäsamlingen, vore sado-masochism det som först inställde sig.
Det heter till exempel: "Trons mysterier uppenbaras först då människan erfar galgen, korset eller sado-masochistisk njutning, tagelskjorta och tresvansad katt."
Där är det nog dags att sätta punkt för dessa inblickar i en jesuits tankevärld. Man vill bara tillägga apropå ännu ett svart fenomen, svarta fanor, att Strindberg använde denna beteckning mot magin. För honom var den svarta fanan snarast en pestflagga.
Göran Lundstedt
litteraturvetare och kritiker
litteraturvetare och kritiker
Fotnot:
Bo I. Cavefors :agere contra. 218 s., Hägglunds Förlag 2003.
No comments:
Post a Comment